| Genom öde öknar ledde heliga tre kungars tåg, lystes av en nytänd stjärna, som den vises öga såg, fram till Betlehem och stallet, där det späda barnet låg. Här de funno vad de sökte: här var judakonungen, som de gåvo sina skänker: guldet, myrran, rökelsen, böjde knä i from tillbedjan, foro till sitt land igen. |
Kommen, läggen av er stolthet, vise män från Västerland, böjen knä vid stallets krubba, kyssen ödmjukt barnets hand: inför undret mänsklig vishet väger mindre än ett grand. Österlandet, Västerlandet jublande i enighet må besjunga dig som skänker hela världen salighet, dig, o Fader, son och Ande, heliga Treenighet. Amen. |
Vesper, Trettondagsafton
